Några dagar i Botswana

(VARNING för världens längsta och mest osammanhängande blogginlägg. Har inte haft wifi och har skrivit allt jag kommit på i en och samma anteckning. Detta skulle ha postast i måndags btw)

I tisdags packade jag mina väskor och lämnade Livingstone backpackers. Under dagen förberedde jag ett blogginlägg där jag mer eller mindre skrev att jag varken var glad eller ledsen för att byta till nästa äventyr. När det väl kom till kritan kan vi stryka glad och fetmarkera ledsen. Jag började storböla men fick ändå ett fint avslut. Eftersom att alla andra volontärer som var där samma veckor redan åkt (en på fredagen, en på lördagen och två på måndagen) så antar jag att det ändå var liiiite lättare än vad det hade kunnat vara.

Jag vet att detta skall vara en inspirerande och rolig reseblogg men jag vill ändå vara ärlig mot alla som klickar sig in hit och läser och de första två dagarna på turen var sjukt jobbiga. En helt ny grupp, nya rutiner, ingen som helst egentid, inget wifi, inga duschar. Det enda jag ville var att åka tillbaka till Livingstone. Idag är vi inne på sjunde dagen och nu känner jag att jag börjar hänga med på noterna sedan några dagar tillbaka och jag njuter verkligen till fullo.

Vi är 9 stycken med på turen och vi är en väldigt internationell häxblandning. Jag, en kille från Norge(otroligt skönt att kunna prata lite svenska ibland), en tjej från Holland, en tjej från Canada, en tjej från Korea, en kille från Tyskland och två tjejer och en kille från Australien. 4/9 är födda 1993 hoho! Gruppen fungerar förvånansvärt bra och jag tycker verkligen om allihopa.

Mitt nya motto inför den här resan har varit att följa med på allt. För det är det enda jag ångrar med min tid i USA är att jag var alldeles för bekväm. När jag hade fått mina polare prioriterade vi att dega med varandra än att vara med på skolans yoga dagar, colour run osv. Men nu i efterhand är det dem där få extra grejerna som jag kommer ihåg bäst. Därför har jag tackat ja till precis allt i Livingstone. Volleyboll med lokalbefolkningen, quizkvällar, biokvällar, teater, promenader, spelkvällar m.m. Därför kändes det viktigt att vara med från början även här och även om jag inte inte var överdrivet sugen så följde jag med hälften av gänget ut i onsdags och det blev faktiskt svinball. Vilket gjort att jag redan lärde känna några lite bättre. Det finns inget som hjälper till att bonda lika mycket som gemensamma fylle-kisserier med brudar.

Dagen efter åkte vi över till Botswana och jag hade sovit typ 3 timmar, inte ätit ordentligt, knappt druckit och givetvis fastnade vi typ i tullen vilket gjorde att jag fick sitta i gassande sol i över 2 timmar. Jag kommer faktiskt inte ihåg senaste gången jag mått så dåligt. Att må dåligt med människor man inte känner är det värsta ever och jag fick leta upp wifi så fort vi stannade för att ringa Robban och storböla. Efter att ha tryckt i mig lite föda blev det mycket bättre.

På eftermiddagen åkte vi på båt-safari och såg massor av flodhästar, elefanter, krokodiler, giraffer och coola örnar.

I fredags kom vi fram till ett ställe som heter ”elephant sands”. Ett hotell/campingplats som byggts upp omkring ett naturligt vattenhål vilket betyder att det var 20:onde minut vandrar förbi vilda elefanter för att dricka vatten. Så häftigt. Dock blev det läskigare på kvällen när man inte kunde se dem lika tydligt och vid ett tillfälle var jag påväg tillbaka från toan(Som btw saknade tak haha) och tydligen är det två olika hanar från olika familjer som kommer samtidigt till vattenhålet och tydligen var vattnet inte tillräckligt för båda så dem börjar attackera varandra och ”skrika”/trumpeta(VAD KALLAS LJUDET?) tio meter från brasan och jag kunde se hur alla som satt vid elden blev usain bolt på en sekund. En av tjejerna hoppade liksom över brasan i ren panik. Asså HA HA HA jag har flabbat åt denna syn så mycket senaste dagarna.

I lördags åkte vi 30 mil västerut till en stad som heter ”Maun” som jag upplevde som väldigt välutvecklad. Vi slog läger på en campingplats och chillade hela eftermiddagen. Hängde vid poolen innan det började spöregna och då fick jag offra mig och läsa bok i en degig soffa i baren. Det gick runt säkerhetsvakter överallt och lyser med ficklampor för att skrämma flodhästarna från att komma upp från floden nära till campingplatsen……

På söndagen blev vi hämtade i en 4×4 och körde 2 och en halv timme ut mot absolut nada. Vi kom fram till oktavanga delta och blev tilldelade glcamping-tält med riktiga(!!!) sängar. Sov som en fransk kunglighet på 1700 talet. Vi fick massor av mat hela dagen och vi badade i deltat. På eftermiddag gick vi på en ”walking safari” som mest gick ut på att leta efter elefantbajs eller fotspår av andra djur. Så även om vi inte såg några djur förutom antiloper och fåglar så var det väldigt spännande att gå runt i skogen. Vi fick lära oss massor om olika träd och växter som vi definitivt inte har hemma. Eller jo just det, jag var typ 40 centimeter från att gå in i ett spindelnät med en spindel som tydligen paralyserar en. Men (speciellt Pelle som antagligen fick en liten hjärtattack nu) ni kan vara lugna för guiden tog bort den innan vi gick förbi och man blev dessutom bara paralyserad ”för en liten stund”. På kvällen grillades det marschmallows (btw omöjligt ord var tvungen att googla upp stavningen) och lokalbefolkningen dansade och sjöng låtar på sitt språk. Sedan var det tydligen våran tur att dra fram kulturen och frågan ”Can you sing a swedish song” och det blev kortslutning i mitt huvud = jag kunde inte komma på en enda låt?! Tillslut fick jag nynna fram den svenska nationalsången på ett högst o-Beyonceigt sätt.

På morgonen vaknade vi vid 06:30 och åkte ut på ”mokoros” vilket är den afrikanske släktingen till dem italienska gondolerna. Detta va sååå mysigt och avslappnande. Solen gick upp samtidigt som vi långsamt gled över den stilla vattenytan. På vägen tillbaka fick dem som ville testa att styra båten och en av grabbarna från vår grupp var helt fantastiskt ostabil lyckades faktiskt trilla i plurret med alla kläderna och det tyckte jag var helt otroligt roligt. Människor som trillar/trampar i bajs/gör klumpiga saker är mina favvisar.

Måndag 20/4 var vår sista dag i Botswana. Vi bodde på en campingplats låååångt från motorvägen och eftersom att vi nu börjar komma närmre öken blir sanden mjukare och mjukare. Vår chaufför skulle svänga in på vår plats och plötsligt var vi helt fast i sanden. Och med fast menar jag Karlsons klister fast. Det tog 5(!) timmar, 12 människor, två spadar och typ 200 kilo stenar och kvistar för att få upp bussen på stadig yta. Det var lite panikartat men det var ändå lite yolo äventyrligt också:D Anledningen till att vi var mitt ute i ingenstans var för att vi fick träffa en Bush-man från triben som har bott ute på den marken i flera 100 år. Bush-mannen visade oss hur dem jagar, vilka växter dem äter, hur dem pratar och hur den bygger hus och rep. Så häftigt! Såna kontraster på liv om man jämför hans liv med mitt. Han stod där i sina tanga kalsonger och visade sina spjut medens jag stod när i mina nike och ray ban och tog kort med min iPhone. Jag har aldrig känt mig mer turistig. Det är någonting som jag verkligen beundrar, människor som kan mycket om naturen. Mest eftersom att jag seriöst har 0 survival skills. Om jag skulle bli strandsatt på en ö skulle jag inte ha någon aning om vad jag skulle göra. Därför är jag extra fascinerad av människor som verkligen är ett med naturen. Efter nästan 4 veckor i Afrika känner jag mer och mer hur intresserad jag faktiskt är av naturen och alla djur.

Jag vet inte om jag kan se några större skillnader på Zambia och Botswana(förutom att jag upplever Botswana som lite ”rikare”) även om jag förstår att det finns massor. Lite som jag har förutspått innan så har volontärandet gett mig stora inblickar i samhället, kulturen och människorna i Zambia. Overlandturen är väldigt mycket turistigare och jag tror inte att jag kommer att komma lika nära ländernas ”själ” om man nu kan kalla det så. Det som känns så spännande med overland turen är att jag har fått se så mycket saker, redan. Både på våra olika aktiviteter men också när vi resor mellan olika platser.

Förövrigt har jag fått SJUKASTE aptiten. Jag har alltid varit kräsen med käk men sedan jag kom hit har jag slickat tallriken oavsett om det varit firre eller konstiga pumpasoppor. Vår turledare sa första dagen att ”Vi är i Afrika nu och majoriteten av människorna här svälter, vi slänger aldrig mat”. Och denna princip har ju ett antal dagisfröknar och föräldrar försökt trycka i en genom tiderna men det har inte riktigt gått in. Men här har det verkligen gått in på ett annat sätt. Jag är bara så tacksam för att jag har mat och allt känns så spännande så jag vill testa så mycket som möjligt.

En annan sak som är så häftigt med Afrika är stjärnorna. Jag har aldrig sett en himmel som detta. Man kan se flera tusen stjärnor och till och med galaxer(!!) mer här än hemma. Det är seriöst så mycket stjärnor att det lyser upp likt lampor och det blir aldrig riktigt mörkt. Innan jag kom hit hade jag ingen aning att det var sån enorm skillnad på himlen på olika platser. Jag försökte ta ett fräckt foto med min iPhone med det gick sådär.

Idag åker vi in Namibia! Puss och kram

20150424-092334.jpg

20150424-092349.jpg

20150424-092404.jpg

20150424-092422.jpg

20150424-092434.jpg

20150424-092456.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s